auroraemily♥

Jag har upptäckt något. Jag köper inte godis för att jag själv tycker det är sanslöst gott. Jag köper nära och käras älsklingsgodis. Samt några favoriter från dagistiden, som jag envist håller mig fast vid, trots att de faktiskt inte är goda. Som godishalsband. Skitsvåra att tugga. Men vem minns inte när man sprang runt med godishalsband eller ännu bättre, godisklockan, som var digital och visade något klockslag på sju om jag minns rätt. Var tog dom vägen?! Jag törs nästan påstå att det är den godissort jag starkast förknippar med dagisåldern.

Vad har jag mer i min godispåse då? Jo, soda pops, julias favoritgodis. Jag tycker mest de smakar typ sött diskmedel. Ändå köper jag dem, gång efter gång och nu som först, efter minst 3 månaders flitigt köpande, börjar jag inse tjusningen. När jag började köpa godis ihop med Markus blev jag övertalad att TA MER PERSIKOR!!!!!! och jo, dom hade jag ju som favorit ett tag när jag var liten. Saken är den, att självklart köper jag persikor om jag ska dela godispåse med Markus. Jag köper dom även när jag inte ska, trots att jag inte direkt avgudar dem längre. Ska sanningen fram avgudar jag inte alls många av sorterna i min godispåse, så varför envisas jag med att proppa i mig? Tror någon mår bra av att avveckla sockerberoendet, åtminstonde delvis...