Titanic
Sista två engelsklektionerna såg vi Titanic med klassen. Jag var lite sen och missade början, så visste inte vilken film det var. Kommer in i klassrummet, kollar filmen, känner igen ljudet men minns inte att skådespelarna såg ut så. AHA TITANIC, kom jag på efter sisådär 5 minuter och fnissade mentalt. Vad beror det då på att jag reagerade som jag gjorde?
I början av förra året, tror jag, såg jag på film hos 1 kille. Skulle vara lättare att beskriva på engelska, eftersom vi "dejtade", gillar inte det svenska ordet (får fel vibbar känner jag) men i alla fall. Vi träffades då och då. Såg på film nån gång bla. Titanic såg vi. TYVÄRR kunde vi inte se den på datorn, så han fick bränna en dvd. Hans brännprogram gjorde att en FET "KOM IHÅG ATT DU ANVÄNDER EN OLICENSIERAD VERSION AV DETTA PROGRAM"-text låg i mitten av bilden, vilket gjorde att ja. Man såg inte så mycket av filmen. Som att filmen gick på radio ungefär. Visst, man förstöd sammanhanget någotsånär, men... Gött att inte kunna skilja ansikten åt. Den var dessutom otextad = jobbigt. Men ja. Det var ju en fin upplevelse, att "se på film". Detta är något jag fortfarande kan fnissa lite åt. Tror att han, om han minns, gör detsamma.
Minns inte exakt varför vi slutade träffas, minns bara att det kändes mer som en bror eller kusin efter ett tag. Blev asförbannad när han skaffade sig sin första tjej. Blev glad när han skaffade nummer två. Särskilt för andra gången.
Är faktiskt glad att vi inte blev tillsammans. Är även glad över att ha sett Titanic utan att faktiskt ha sett den, och för att ha varit för blyg för att säga att det inte är skönt att sitta en hel film med ryggen mot ett element + fönsterbräda + eluttag. Inbillar mig att det är sådant man skrattar åt i efterhand. Ja det är det.
I början av förra året, tror jag, såg jag på film hos 1 kille. Skulle vara lättare att beskriva på engelska, eftersom vi "dejtade", gillar inte det svenska ordet (får fel vibbar känner jag) men i alla fall. Vi träffades då och då. Såg på film nån gång bla. Titanic såg vi. TYVÄRR kunde vi inte se den på datorn, så han fick bränna en dvd. Hans brännprogram gjorde att en FET "KOM IHÅG ATT DU ANVÄNDER EN OLICENSIERAD VERSION AV DETTA PROGRAM"-text låg i mitten av bilden, vilket gjorde att ja. Man såg inte så mycket av filmen. Som att filmen gick på radio ungefär. Visst, man förstöd sammanhanget någotsånär, men... Gött att inte kunna skilja ansikten åt. Den var dessutom otextad = jobbigt. Men ja. Det var ju en fin upplevelse, att "se på film". Detta är något jag fortfarande kan fnissa lite åt. Tror att han, om han minns, gör detsamma.
Minns inte exakt varför vi slutade träffas, minns bara att det kändes mer som en bror eller kusin efter ett tag. Blev asförbannad när han skaffade sig sin första tjej. Blev glad när han skaffade nummer två. Särskilt för andra gången.
Är faktiskt glad att vi inte blev tillsammans. Är även glad över att ha sett Titanic utan att faktiskt ha sett den, och för att ha varit för blyg för att säga att det inte är skönt att sitta en hel film med ryggen mot ett element + fönsterbräda + eluttag. Inbillar mig att det är sådant man skrattar åt i efterhand. Ja det är det.
Kommentarer
Trackback
