Ridbloggen

Idag var han så jäkla fin. Red på pelham, dubbla tyglar och aachennosgrimma. Tänkte rida lite snabbare idag eftersom jag ville vara tillbaka hemma mindre än en timme efter att jag red iväg. I alla fall. Han har blivit starkare, det märker jag när jag ska galoppera. Förut orkade han ju inte gå kvar i ett lugnt tempo utan skenade iväg. Idag galopperade jag 200 meter och han varken studsade eller stack. Super.

En lite mindre rolig grej är att jag fått börja rida in honom från början... Så fort han var fräsch igen efter hovblödningen fick jag börja med att bygga upp ridbarhet från början. Och muskler nästan från början. Jag vet ingen som är lika trög som jag och gör om en inridning på en häst som skenar, bockar, sparkar och stegrar, BARBACKA haha. Men gamla sadeln hade tryckt på honom och han skulle inte kunna bygga upp muskler runt bogarna om jag red i den oftare än 1 dag i veckan... :c Synd, jag älskar den sadeln. Aja. Nu stegrar han inget längre, han gör bara det när han inte förstår eller så. Bockar gör han typ inte heller. Haha nu ljög jag. Han måste samla sig så mycket innan han fattar galopp så han måste bocka. Förutom det bockar han typ inte. Och studsa... Ja. Det gör han ju inte lika mycket längre, mest i galopp för att han vill springa men vet att han inte får. Sparka har han slutat med helt. Tycker det tyder på att han blivit lite gladare igen. Men, tillbaka till dagens ridpass

Han fick alltså skritta fram i ca 10 minuter, i slutet av de minutrarna kom vi till en jättebrant backe så då fick han klättra lite också. Jag är supernoga med nu att han inte får skritta med huvudet högre än manken. Han behöver inte böja ihop nacken eller så, utan jag vill ha honom lång och framför allt LÅG i formen. Sen kortar jag tyglarna och försöker få en lång låg form på tygeln. Sen travar vi, jag försöker lägga honom så låg som möjligt för att få med mig ryggen och så, så jag inte sitter och rider i nån falsk form ;)

Idag märks STOR skillnad mot tredelade bettet, jag behöver inte hålla på mkt alls med handen utan han bara accepterar bettet direkt, trots att jag rider med slak stångtygel :)

Efter traven skrittade vi lite pga nedförsbackar, vill ha honom låg i nacken här också, på långa tyglar men ja. Det blir så ibland, ibland är han lite övertänd och hinner inte varva ner till skritt innan nedförsbacken kommer. Galopp sen så red jag väldigt mkt sluta innan för att han skulle fatta rätt galopp. Slutade med en skitfin häst som galopperade lugnt och sansat. Snart kommer nog lite stadigare form där också. Vill inte kräva det för mkt än, blir det för mycket krav på honom kommer han tappa gnistan och den är jag rädd om ;)


KÄNNS JÄTTEBRA ATT DET ÄR KUL ATT RIDA IGEN!
Varje pass jag ridit senaste 2 veckorna har det kännts enbart bra efter... Det är så det ska vara!

Red på tredelat tränsbett och aachennosgrimma... Han hatar verkligen det bettet. Skritt på tygeln kan man glömma, trav är väl LITE lättare men fortfarande gillar han det inte. Däremot var han jättelätt att bromsa i galopp på det? Knasiga ponny.

Har kollat upp TR, på ponny får man inte tävla på pelham med dubbla tyglar tyvärr, antingen ska man ha tygeln i övre ringen eller så ska man ha delta. Eftersom det är riktigt fult (enligt mig) att rida med pelham om man bara använder "bettringen" så ska jag skaffa mig ett jaktkandar. Det inverkar ungefär som ett pelham men man har inte den långa skänkeln. Mycket snyggare att bara ha så många ringar som man behöver. Och antagligen skönare för hästen att inte ha mer som ligger mot mulen än nödvändigt.

Tyvärr är det SVÅRT att hitta jaktkandar i 10,5, som är min hästs storlek... de flesta är i 12,5-14,5 vilket är aslustigt. Jag har SÅ SVÅRT att tro att någon häst kan ha 14,5, då de nordsvenska hingstar jag känner till har på sin höjd 13... Och nordsvenskar är ju inte kända för att vara nätta om huvet precis :)

Red en liten sväng på chester förut, kanske bara 20-25 min. I skritten var han lite tjollrig i munnen, han har ju aldrig gillat bett riktigt. Som vanligt tyckte han att "han vet bäst" och drog iväg i långa älgkliv i skritten, så idag tränade vi på halter. Med hela kroppen. Halt med sätet, halt med benen, halt med bålen, halt med handen, halt med munnen. Allt det massor gånger. Han lyssnar verkligen jättebra på säte.

Sedan har jag läst i en bok, "Bli vän med din häst" av Karl Otto von Fuchs (Bokförlaget Spektra AB, 1973) att hästar har svårast för att gå på tygeln i skritt. Typ att författaren, vars sto han håller på att skola om, aldrig behöver skritta på tygeln innan hon kan trava och galoppera stadigt i form. Kanske fungerar hästar så? Eftersom Chester går ca 32 ggr bättre i trav och galopp, än skritt, så... Vi får se vart mitt utbildningsschema leder! Tror tyvärr jag måste trappa ner på det då min rygg är hej-kom-och-hjälp-mig nu, efter 20 min skritt+trav. Grrrrreat.