telefonförsäljare
-"hej det är emily"
-"hej, talar jag med annmari broman i åtvi.. åtivi... åtividigarberg?"
Nej hjärtat det gör du inte. Jag vet inte riktigt vad jag har emot telefonförsäljare. Kanske att de alltid frågar om, om namnen. Eller att man aldrig faktiskt är intresserad av att teckna nytt mobilabbonemang eller hemtelefoni eller elleverantör eller vad tusan som helst, via telefon. Och dom där bambustrumporna och underkläderna. Nej tack.
Mitt mest absurda telefonförsäljarminne är nog ändå en ung man som ringde mig sådär vid lunch och undrade om den ansvariga för elräkningen var hemma. Öh, nej svarade jag, och lät väl lagom uttråkad. Då börjar han gå in på ett trevligt samtal om att jag låter ju ung och vad gör jag hemma, går inte jag i skolan? Oj, jaha, går du teknikprogrammet, nej men, så trevligt, det gjorde jag också. Och du gillar hästar? jag också, jag har tagit ett par kurser.
EXAKT f*cking everything jag sa, det sa han också. Och hade nån "kollega" småfnissandes i bakgrunden. Till slut var han tvungen att jobba innan hans chef kom på honom, men jag kunde ju lägga till honom som vän på fb.
Lustig kille. Jag la inte till som vän.
Ett par veckor senare ringer han upp igen. Han hävdar att det är en slump men ber mig än en gång att lägga till honom som vän. Hejdå.
Har någon annan råkat ut för samme trevlige snubbe? Eller en liknande? Vill gärna gärna veta. :)
