Att komma någonstans

Och att lyckas. Det är väl typ vad som räknas i ridsporten, eller? Man ska tävla, vinna, gå upp i klasser för då får man ett mått på hur duktig man är. Varför är man inte lika "bra" om man är bra på hemmaplan? Man kanske har HUR mycket kunskap som helst, kan rida vilken häst som helst, lösa nästan vilka problem som helst som uppkommer i vardagen, men inte har nåt sug efter att tävla. Då är man inte lika bra, tydligen?

Vem är det som utbildat era tävlingshästar. Vem har ridit in dem? Vem har gett dem en grund att utgå ifrån, så ni kan göra fel utan att hela hästen blir förstörd? Antagligen någon som lägger fokus på hästen och utbildning, framför tävlingsresultat. Det är ju trots allt dessa eldsjälar som utbildar hästar, som får sporten att gå framåt. Det kan vara en känd tävlingsryttare, som Louise Haaga som hjälper sina elever att lära sina hästar, det kan vara Nina Lilja, det kan vara en ridlärare på en klubb. Det kan också vara en "buskryttare" - nån som är anonym i hästvärlden men ändå har kunskap att ge resten av hästvärlden välutbildade fina hästar. En som inte får ett öre för att utbilda. Varför lyfter vi inte fram dem? Är ni nu sådana otroligt fina och bra hästmänniskor själva, varför måste ni ha ett tävlingsresultat för att tycka och erkänna att någon är duktig?

Tror det beror på er trångsyntet och dåliga självförtroende. Alla kan lära av varandra inom hästsporten, om vi bara suddar ut gränserna lite. Men är ni inte villiga att göra det, står ni bara och trampar vatten. Tror de flesta vet att man snabbare kommer framåt om man simmar, och goes with the flow. Typ.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Blogg listad på Bloggtoppen.se
RSS 2.0