Hästar som betytt mycket genom tiderna

till årsskiftet har jag tioårsjubileum som hästintresserad. Laddar upp med ett "kort" inlägg om, som rubriken lyder.

Cirrus
32 år gammal passade han en feg nybörjare som handen i hansken. Jag var otröstlig när han avlivades.

Miranda
När cirrus dog fick den tjocka, lata fjordhästen ta över. Det jag kommer ihåg bäst är hur vi stod och drog i dom där hovarna. De satt fast i marken! Minns hur otroligt stolt jag var när jag efter ett ridläger hoppade hela 40 cm!!!!!!!!!1!1

Sörgårdens Cornelia

lat ridskoleponny som hatade att vara själv. Hade min dressyr och tävlingsdebut på henne, 9 år gammal. Slutade med ridskolans bottenrekord poängmässigt :)

Lucia
Shettis som hade humör. Var inte den lättaste att hoppa, många åkte av. Minns inte om jag var en av dem, har aldrig åkt av särskilt mycket *peppar peppar* än...

Emma
Blev skötare på henne när hon var ny på klubben. Red i Jens hoppgrupp och när de andra ponnyerna (som faktiskt var bättre lämpade för hoppning hahah) var upptagna fick jag ta skeden i vacker hand och rida henne på hans träningar. Vi hoppade upp till en meter bana också, och tävlade lokalt. Tyvärr slutade den tävlingen i en avramling över första hindret ^^ Emma var rädd för de svartvita infångarna 20 meter bort och kollade på dem istället för första hindret, så hon stannade och HOPPADE stort så jag fick se hästen landa, från marken ^^.
Har ridit henne till och från för att "läxa upp henne" då hon blivit en surkärring med åren. Får se i höst om vi kanske hoppar lite mer, har hittills mest ridit dressyr på henne på senare år.

Boris
Kom till ridskolan 04. Han bockade, dyk-vägrade och vägrade gå en millimeter från insläppet på tävlingsbanan. Jag började rida honom och det gick faktiskt väldigt bra. Tyvärr fick jag inte tävla honom första året, då en annan tjej ville det och jag aldrig haft så mycket att säga till om vad gäller häst jag vill tävla. Så jag fick snällt vänta till nästa år då hon var för gammal. Vi kan ju bara säga att det inte gick så bra för dem. Tror inte ens de kom runt banan. Men det är bara som jag minns. I alla fall. Jag red honom minst en gång i veckan, ofta två, både hoppning och dressyr. Mitt "signum" har alltid varit att inte åka av så det var väl något som man hade nytta av på boris. Jag åkte av 2 gånger under den tid jag red honom (en gång i veckan, över ett år). Jag red honom riktigt mycket, även på tygeln och jag tror att han skulle sålts betydligt tidigare om vi inte utvecklats så mycket tillsammans.

I hoppningen vägrade han mindre och mindre och vi åkte ut och tävlade div III. Det gick bra, vi kom runt alla gånger, och vårt bästa resultat var 4 fel. Ganska nöjd med det om man tänker på att han inte gick från in/utgången tidigare. Nu kommer de flesta av er som känner boris tro att jag ljuger, men visst. Tro det. Vi hoppade bana som högst på en meter. Slutade rida honom regelbundet 07 tror jag, efter det red jag bara till honom lite när han busat med andra grupper. Har haft svårt att inte ge för mycket råd åt senare ryttare, är ju skitsvårt när man vet exakt var alla knappar sitter, att låta bli! Minns ändå hur j*vla sur jag var på tjejen som red honom innan mig som trodde att hon kunde AAALLLT så därför lät jag dem hållas. Fast i hjärtat kändes det.

Red även honom lite både hoppning och dressyr nu i årsskiftet inför försäljning men då jag hade begränsat med tid hann jag bara rida en/två gång i veckan på min lektion. Skulle även ridit honom på försäljningsfilmen vilket var jättekul att bli tillfrågad om. "tyvärr" så hittade hans SUPERFINA nya ägare honom för tidigt och vi hann inte filma. Är jättenöjd med familjen han hamnat i, tror de kan ha riktigt kul ihop MÅNGA år framöver.

Hip hop
Vad finns det att säga? Underbar ponny hela vägen igenom, tyvärr fick jag inte chans att tävla henne, då jag kunde rida andra hästar :c Lärde mig mycket om heta hästar på henne då hon var riiiktigt het i början. Efter höjdhoppningstävling på Jens träning 04 hoppade vi 115 om jag inte minns fel :P

Mountainstown Sierra Twilight
Bestämdes att jag skulle tävla henne, innan jag ens sett henne. Ridskolechefen sa "det kommer en ny häst om några dagar, den har tävlat ganska mycket så den tänkte jag att du skulle tävla i år :)" Superkul, hon var verkligen fin och jag fick rida henne lite extra i början. Kanonfin i dressyren också, tyvärr hade hon inte mycket till muskler så alla sadlar låg dåligt på henne. Det påverkade hennes redan taskiga humör negativt...

Orla
UNDERBARA PONNY. Hade henne på foder 07. Superfin men tyvärr lite gammal. Jag tog det otroligt svåra beslutet att lämna tillbaka henne till ägaren då hennes "gräns" för vad hon tyckte var kul låg på 90 och jag var på väg över det. Det kändes inte sjysst mot henne att ha henne som "reservhäst" eller tvinga henne att hoppa högre än hon ville så... Grät väl i sisådär 2 månader, blir fortfarande jätteledsen när jag hälsar på henne. Saknar henne jättemycket. Behöver inga snobbiga kommentarer om henne, de andra kan ni vara hur jävliga ni vill om.

LouLou
När ponnyerna blev mindre och mindre fick jag gå upp på storhäst. Jag och LouLou matchade varandra väldigt bra och konstigt nog var det ingen konkurrens om honom? I alla fall, vi har haft stora framgångar på klubbtävlingar, ridit en del lag där det faktist bara gått bra, även individuellt på lokal 1.00 då vi placerade oss som sjua. Då red jag halva omhoppningen utan stigbygel och hade ingen som helst rutin på en-metersbana på honom :D Jättenöjd, skulle lätt vara en intressent om han var till salu.

Chester
Underbara underbara underbara ponny. Tillsammans har vi gått igenom ris och ros, toppar och dalar, förståsigpåare, träningsmetoder och all möjlig skit. Det ÄR en fin ponny, tyvärr bestämmer sig ju vissa människor från början vad dom tycker om en häst... eller ägare. ;) Det jobbigaste med att ha en häst som chester är väl att behöva försvara honom och mig för alla jävla förståsigpåare. Eller. Vetbästare är dom nog. Har fått alla möjliga konstiga erbjudanden. Bland annat låna ut honom till nån som tydligen skulle klara honom så otroligt mycket bättre. Fatta att det inte är något man frågar om. Inte på det sättet.

Får jag välja tre hästar som tagit störst del av mitt hjärta så är det Boris, Orla och Chester.

Vem vet vad framtiden för med sig?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Blogg listad på Bloggtoppen.se
RSS 2.0