auroraemily♥

Relationen med hästen, ett samspel. Både häst och ryttare ska ha roligt. Ingen ska känna sig fast och instängd. Inga panikkänslor varesig för häst eller människa. Ta små steg och klara uppgiften med bravur.

Där konsten tar slut, tar våldet vid...

Alltså. Du behöver inte ta i mot din häst, om du har rätt teknik. TRÄNA TEKNIK GOTT FOLK. Jag tror inte hästarna kommer bli mer medgörliga för att ni slår och sliter i dem. Jämför hästen med ett litet barn. Skulle du ställa dig och skrika åt ett barn som inte förstår hur en diskmaskin fungerar, istället för att lugnt och sansat visa och berätta? Tror inte det. Minns ni någon gång när ni själva var små, och verkligen inte förstod, men så blev omvärlden förbannad på er och ni visste inte vart ni skulle ta vägen, för ingen förstod? Så kan jag nästan ge mig på att hästarna känner när man är för brysk och oförstående mot dem.

Jag läste en intervju med Alex Zetterman för ett tag sedan. Där säger han en rad bra grejer. Som tillexempel "en avspänd häst lär sig bättre". Såklart är det så. Helt självklart om man tänker efter. Så VARFÖR håller vi på och blir arga på hästarna, när vi vet att ingenting blir bättre?

Antagligen beror det på detta: Vi har slutat se hästen som ett djur, utan nu för tiden är den vårt tävlingsredskap. Allting måste vara så perfekt och får inte ta tid. Försök komma bort ifrån det tänket. Vi lär oss olika snabbt, och olika bra, därför har vi "extra stödgrupper" i skolan, får olika betyg osv. Hästarna är likadana. Tänk dig att du åker till typ. Kina. Och du ska hjälpa till i en godisfabrik. Du älskar godis och älskar att göra godis. Men du förstår inte vad du ska göra, fast du vill SÅ GÄRNA hjälpa till. Kinesen säger ngt till dig, en instruktion. DU fattar antagligen inte nånting, för du kan varken kinesiska, tankeläsning eller något om godistillvekning. Kinesen tappar då tålamodet och börjar skälla ut dig på kinesiska och tar tag i dig och sliter bort dig till stället du ska hjälpa till på och visar dig bryskt och argt hur du ska göra, samt slår dig tills du gör det. Fläckfritt. Är det fortfarande kul att jobba på godisfabrik då?

Tänk att situationen är en häst i ett ridhus. Den vill så gärna göra rätt, för den älskar sina människor, och när de är glada. Så trycker människan med båda benen. Vad i helvete betyder det, tänker hästen. Den kanske provar nåt och det var fel. Då blir hästens älskade människa förbannad och sliter tag i munnen på hästen och sparar med benen och piskar på rumpan. Har människan fortfarande en glad häst? Nej va, en ganska ledsen och osäker häst som inte har den blekaste om vad som väntas av den. Den blockerar troligtvis massa signalsystem till hjärnan och är fast i sin tankevärld. Är det en sån häst vi vill ha? Jag vill inte.

Därför. Jag skulle gärna se en lite senare tävlingsdebut hos de allra flesta. Jag själv var för ung. Jag ställde, och ställer, alltid för höga krav på mig själv. Och då automatiskt även hästen. Jag håller på att lära mig nu. Man kan inte stressa fram prestationer. Inte om man vill ha långsiktigt resultat. Kom ihåg mitt råd:
Inget våld från hästryggen.

Kommer inte tveka en sekund på att säga åt mina framtida elever att sitta av om de blir arga. Allt för att skona hästen.
Obs jag vet att jag i och med detta uttalande minskar urvalet potentiella elever. Det gör inget.